Carl Maria von Weber
Another 22 lines follow, each with its translation and IPA.
Create an accountSo bin ich nun verlassen, Så står jag nu här, övergiven,
So muss ich hier erblassen här måste jag blekna bort
Im öden Felsenthal, i denna öde bergsklyfta,
In Einsamkeit und Qual! i ensamhet och kval!
Was rieselst du im Haine, Varför porlar du så tyst genom lunden,
Du Quelle, mildiglich? källa, så milt?
Was blickst mit goldnem Scheine, Varför blickar du med gyllene sken,
So lieblich, Mond, auf mich? så milt på mig, måne?
Nicht sieget deine Pracht Din prakt kan inte övervinna
Ob meiner Leiden Nacht. natten av mitt lidande.
Wo irr' ich hin? Vart irrar jag?
Ach, nirgend hin! Ack, ingenstans!
Die ganze Welt ist öd' und leer, Hela världen är öde och tom,
Mir bleibet keine Heimat mehr! inget hem finns kvar för mig!
Da will ich mir den Tod erflehn, där ska jag be om döden,
Mein stilles Grab mir bauen. och bygga min tysta grav.
Wohl kommt auch er einst weit daher, En dag kommer även han långt bortifrån,
Und findet kaum die Stätte mehr; och finner knappt platsen igen;
Dann rauscht ihm sanft die Weide zu: då viskar pilen sakta till honom:
Sie fand von Lieb' und Leide Ruh'! Hon fann ro från kärlek och sorg!
Die Blum' im Thaue spricht: Blomman i daggen säger:
Nein: sie verriet dich nicht! Nej, hon svek dig aldrig!